STARTSIDAN Att leva utan dig.. Del 2
Ännu en morgon gryr på fridfulla jorvik och sandy är inte sen att uppleva den..
-Villken härlig morgon! håller du inte med Agaton? Sa sandy med en nöjd suck. Agaton, eller agge frustade till svar.
Jag borstade Agaton länge och väl medans dem andra hästarna åt sin frukost.
Efter borstningen kom steve gående med ett fult ljusbrunt träns, en likadan sadel, ett spö och ett tredelat bett..
- Du sandy, Här har du lite grejer du kan få av mig. Jag rider ju inte längre så det är bättre att du får dem. Sa steve vänigt och log.
- Oj, tack! du är för snäll. Men vad ska jag med dem till, jaghar ingen häst.. Svarade jag lite besvien.
- Jo, Agaton är din tills du hittat en egen häst. Steve log hemlighetsfullt, harklade sig och gick vidare.
-Har du sett Agge !? nu ska vi ut och rida! men jag har inget schabrak... det måste jag köpa nu på en gång, jag springer till byn, vänta här agge! sa jag med ett leene ända upp till öronen.
Jag köpte ett vanligt svart schabrak med guld kant, en sadeltvål, läderfett och en ny ljusblå grimma med hexagon på.
- Nu ska du bli fin! jag satte mig ner på en pall och började putsa allt noggrant och smörjde sedan in allt med läderfett lade schabraket på plats och saden ovanpå. steve kom gående med en sadelgjord i handen.
- Utan den här hinner du inte långt innan du måste börja om! haha, skrockade Steve med en retsam blick.
- Haha! Vi båda skrattade en stund innan jag snabbt smörjde in sadelgjorden och knäppte fast den. Jag hämtade min hjälm och spöet jag fick, hoppade snabbt upp och klappade hästen.
Jag började skritta mot moorlands cavaletti, väl framme där så kom jenna och höll en lektion för oss, extremt svårt. Agato är inte van att jobba på det sättet så benen var åt alla håll och samma med bogar, huvudet nacken och allt, haha ren katastrof! Han blev extremt mycket mjukare på slutet, då gick han ställd åt rätt håll på volter i båda varven, ingen form på honom än men jag är glad att ha npetade in bogarna så ha njobbade ordentligt och inte fuskade. på vägen tillbaka mötte vi en tjej som hette Alex, hennes häst var en jäteliten knubbig ljusfux, tin can hette han. En modig typ!
När vi kom tillbaka till gården så gav jag hoinom en extra näve havre för hans tappra jobb, stängde boxdörren, pussade honom på mulen, berättade för steve om ridpasset, lämnade hjälmen och åkte hem. Hem till min sköna säng!
Kommentarer
Postat av: Lily Silverhall
gud vad bra novell!
Svar:
jorvikshop.blogg.se
Trackback
Nämen hejsan
